Tycker att det gör ont lite här och lite där

Och det känns liksom att man bor i en 25-årings kropp numera, och inte i en 15-årings. Jag var ju mallig och tyckte att åtta minuter långa fotbollsmatcher var lite smålöjligt. Tills turneringen drog igång, då. Efter sisådär fem spelade minuter skenade min puls mot nya höjder, andningen påminde om en astmatikers vid astmaanfall och benen var tröga och ovanligt omedgörliga. Tack gode gud för avbytare! Tyvärr blev våra avbytare färre och färre utmed dagen och kylspray användes flitigt. En sträckning i låret och en vrickad fot var resultatet efter tre matcher, och vi överväger att kalla oss FC Invaliidit nästa år. Jag klarade mig utan värre skavanker än ett blått ben och lite värk här och där. Tre mål fick jag på mitt konto och med några vinster, några förluster och några oavgjorda matcher var vi riktigt nöjda efteråt och firade med pizza och ett löfte om att göra comeback i Unelma Cuppi nästa år!

Men jag får nog konstatera att jag inte är 15 år mera. Då fanns det liksom inte i min värld att inte orka springa. Idag tog orken slut efter fem minuter och efter åtta vek sig benen. Ålderdomen, jag är på väg...